Ungdomskollen: Donart Lubishtani

Vi på Fotbollslivet.se har fått intervjua Donart Lubishtani som är ungdomsproffs i italienska Chievo. Han berättar om hur det går, skillnaderna mot Sverige och hur en vanlig dag kan se ut för honom.

Du lämnade Sverige och spelar nu i Italien och Chievo, hur går det?
– Det har gått väldigt bra för mig, det har gått bättre än förväntat. Jag kom till Italien, signerade kontraktet och då var jag klar för spel med Chievos U17. Jag imponerad snabbt på primavera lagets tränare och sportchefen. Så efter två månaders tid var jag permanent uppflyttad till Primavera laget. Tiden i början var tuff, jag var inte van vid att en tränare skriker så mycket som han gjorde, dessutom skrek han på italienska och jag som var ny i landet förstod inte vad han sa till mig. Efter ett tag kom jag in i det och började prestera på träningar och mina två träningsmatcher med laget. Därefter så blev en vänsterback skadad och jag fick chansen och jag tog chansen och sedan har det rullat på. Jag har tränat med A-laget ett par gånger och gjort relativt bra träningar varje gång.

Hur kan en vanlig dag se ut för dig?
-Jag vaknar upp kl 10 på morgonen, äter nåt litet innan det är lunch klockan 12. Till lunch är det pasta och något slags kött vi äter. Sedan så har vi egentid fram tills 14.30 då alla måste var inne i omklädningsrummet och förbereder sig för träning som är mellan 15-17. Efter träningen så brukar jag köra egen träning i gymmet och då tränar jag bara överkropp. Efter gymmet tar jag en dusch och sedan äter jag mat vid 19.30. Efter middagen så har vi Fritid och kan göra vad vi vill. Jag brukar oftast lägga mig vid 23.00.

Språket, hur har du lärt dig det?
-Jag kan kommunicera enkelt på italienska, sen förstår jag i princip allting när någon talar med mig. Det var tufft i början men det var tur att jag hittade en kompis jättesnabbt. Han har hjälpt mig jättemycket med språket. På träningar var det bara italienska man talade så tränaren gav mig instruktioner på italienska. Man blev tvungen att lära sig ord som man kunde för att lyckas få ihop hela meningar. Jag märkte ganska snabbt att jag inte skulle komma långt med engelskan i Italien.

Hur skiljer sig träningarna och matcherna från hur det var hemma?
-Den största skillnaderna mellan länderna är mentaliteten, hur man alltid sliter och lägger sin kropp för att vinna matchen. Det är inte lika vanligt i Sverige, efter en match i Sverige när man förlorat så kan man tycka att det är ok om man spelat bra. I Italien finns inte det på kartan att man kan acceptera en förlust, även ifall du spelat ut motståndarna. Förlorar du så bestraffas du med träning på söndagen. Sedan så måste jag även säga att taktiska momenten är något som bör tränas mycket mer i Sverige. Det är dem träningarna som du finslipar laget, det är dem ”tråkiga träningarna” som gör dig till det vinnande laget i slutändan.