När skolan uppmanade sina elever att testa på någon sport var det fotboll som Kip Preawkatok fastande för. Som liten ville hon bli fotbollsproffs då det var det enda hon tänkte, älskade och gjorde på fritiden. Efter sin skada är Kip Preawkatok idag målvakt för division 3-laget, Stureby SK:s damlag.

Kip Preawkatok började spela fotboll när hon var ungefär sju år. Hennes första lag var Årsta AIK, men bytte efter några år till Enskede IK. Det var i Enskede IK F96 som Kip blev stadig som spelare och det var där hon började ta fotbollen seriöst. Kip trivdes i Enskede IK och efter några år blev hon förflyttad till Enskedes damlag. Kort efter detta skadade hon knät. En skada som ledde till en operation. Efter sin skada var det svårt för Kip att fokusera på fotbollen till 100 procent och hon valde att sluta efter att ha tappat motivationen. Idag har Kip fått tillbaka sin passion och kärlek för fotboll och för några månader sedan började hon spela för Stureby SK:s damlag.

– Jag ser framemot att komma in i laget bättre och lära känna mina lagkamrater för att spela ihop som ett riktigt bra lag. Självklart ser jag också framemot alla matcher vi har framför oss. Jag tycker att sammanhållning är det viktigaste inom fotbollen då det är en lagsport.

Kip Preawkatoks skada och operation är något som idag får henne att ibland känna sig osäker som spelare, men detta är något hon jobbar på för att bygga upp sitt självförtroende på fotbollsplanen igen.

– Min största motgång var när jag skadade knät. Jag var så taggad på att spela match och träna med Enskede IK:s damlag, men sen blev det som det blev. Jag blev så ledsen och tappade motivation. Jag tog inte rehabiliteringen på allvar vilket jag idag önskar att jag gjorde för att jag fortfarande ibland kan känna att mitt knä inte är helt hundra.

Fotbollen ligger henne varmt om hjärtat. Den är en del av henne som får henne att känna sig fri och på fotbollsplanen känner hon sig hemma. Som målvakt har hon en stor roll på fotbollsplanen.

– Då jag är målvakt är mina styrkor att jag är orädd, envis och säker på min position. Dock känner jag mig lite halv krasslig nu när jag blivit äldre. Nu är jag nog mest bara
modig.

/Magdalena Avramovic