Vi på Fotbollslivet.se kommer under året att fokusera lite extra på Damallsvenskan och Elitettan. Vi kommer i en löpande artikelserie att intervjua de unga talangfulla spelarna som spelar i dem serierna. Detta för att lyfta damfotbollen än mer.

Idag intervjuar vi Alice Egnér, född 2003, som inför säsongen 2021 återvände till Elitettanklubben Borgeby FK. Hon berättar om återkomsten till moderklubben, tiden i Furulunds IK och äventyret i Eskilsminne.

Alice Egnér spelade sig upp till Borgeby FK:s division 2-lag men hon fick aldrig möjlighet att spela med klubben i division 1. Inför säsongen 2019 tog hon beslutet att gå till Furulunds IK där året präglades av flickfotboll.
– Vi spelade i en F17-serie där vi vann det mesta och därefter gick vi vidare och vann vår DM-final mot Rosengård. Efter det gick vi vidare och spelade SM men åkte ut i kvartsfinal. Även Skånelaget hade många samlingar det året och vi fick spela relativt många matcher. Sammanhållningen i både vårt F17-lag och Skånelaget var bland det bästa jag varit med om hittills.

Inför förra säsongen valde Alice att gå till division 1-laget Eskilsminne IF.
– Året i Eskilsminne var ett av min bästa år fotbollsmässigt. Under den tiden jag spelade där utvecklades jag otroligt mycket. Största anledningen till att jag blev så mycket bättre var framförallt för att jag blev så mycket bättre på att tänka helhet. Fotboll är så mycket mer än fyra träningar i veckan, det är varje dag. Att tänka på vad man äter, hur man sover och hur man tar hand om sig själv. Jag satte stor press på mig själv och ville alltid prestera vilket även gjorde att jag var ganska hård mot mig själv om jag gjorde en dålig prestation. Jag hade många bra inhopp och tycker att jag var en spelare som ofta kom in med bra energi och inställning. Dessutom hade vi videoanalyser varje vecka. Vi fick ut matcherna på film och kunde sitta och läsa igenom alla kommentarer med förbättringspunkter som Izet (Kaljic, tränare) hade noterat. Hela föreningen kändes även professionell och även det bidrog till min utveckling.

Eskilsminne IF slutade tvåa med tre poäng mindre än ettan Borgeby FK i division 1 Södra Götaland, dam 2020. Facit: Åtta vinster, en förlust och en oavgjord.
– Eskilsminne var ett otroligt bra lag ända ner på individnivå och vi hade ett lag med bland annat spelare med talang och ambitioner men även spelare med merit och rutin. Detta i kombination gjorde att vi var ett farligt lag med många kvaliteter. Samtidigt så kändes det som att säsongen försvann då den tidigt halverades. Försäsongen höll igång från januari till maj och det var inte förens i juni som vi fick spela vår första seriematch. Detta på grund av Covid-19. I vår premiärmatch ställdes vi mot Borgeby som skulle bli en av våra svåraste matcher. Vi förlorade den matchen med 1-0 och redan där kändes det som att vi hade förlorat vår chans till att ta steget upp. Vi fortsatte jaga och kämpa säsongen igenom. Jag tycker att vi jobbade upp oss under säsongens gång och jag önskar att vi hade kunnat få en vanlig säsong med revansch-matcher mot varje lag. I slutändan handlade det om vår premiär som var vår enda förlust under säsongen.

Den 18-åriga offensive yttermittfältaren valde trots en bra säsong i Eskilsminne IF att återvända till moderklubben Borgeby FK där hon inledde sin karriär redan som femåring.
– Jag gjorde min första träning och spelade min första match med Borgeby och det var med denna föreningen som allting började. Innan jag bytte lag spelade jag tio år i klubben och jag har många positiva erfarenheter med klubben. När jag blev uppringd av Izet (som tog över Borgeby inför den här säsongen) fick jag direkt lite hemlängtan. Därefter var jag säker på att jag skulle tillbaka till Borgeby. Träningsmöjligheterna och matcherna var ett steg i rätt riktning för mig. Trots det så var jag osäker kring bytet då jag trivdes så bra i min tidigare klubb Eskilsminne.

I Elitettan har 18-åringen fått spela 17 matcher varav tre matcher från start med Borgeby hittills.
– Jag är nöjd med många av mina prestationer men jag tycker samtidigt att det är många matcher jag spelar bort. Om det beror på nervositet eller att det saknas mod vet jag inte riktigt. Det jag själv kan känna i match är att jag gör väldigt bra ifrån mig när jag verkligen tänker fotboll och vågar använda mig av mina spetskvaliteter, som bland annat min speed i en-mot-en. En match jag framförallt minns att jag är nöjd med är min match mot Kalmar borta. I den matchen tycker jag att man ser ett driv och en inställning som bidrar med bra energi på planen. Samtidigt som jag är nöjd med vissa matcher så kan jag ibland känna att jag sumpar mina chanser att visa hur bra jag kan vara. Oftast känner jag mig taggad och vill göra en bra match men när man kommer ut på plan så är det som att man lätt fastnar och slutar tänka. Efter matchen kan man inte riktigt komma ihåg något man gjort och det är då jag blir riktigt besviken på mig själv. Jag vet ju att jag kan detta men det handlar bara om att fortsätta tro på det och våga ta för sig matchen genom.

Borgeby har i skrivande stund endast Bollstanäs SK bakom sig i tabellen och ligger därmed på nedflyttningsplats. Laget har nio poäng upp till Sundsvalls DFF på säker mark med tre matcher kvar att spela av Elitettan.

– Jag tycker att många av våra resultat inte speglar matchbilden. Vissa matcher känns det som att vi nästan kunde släppt in fler mål men i de allra flesta så släpper vi in alldeles för många. Det som saknas i vårt spel är väl främst de sista procenten i varje moment. Vi har absolut jobbat upp oss under säsongens gång, trots att resultaten säger något annat. Däremot är vi fortfarande inte hundraprocentiga i varje match. Vi släpper in för enkla mål och klarar sedan inte av att vända matchen. Matchbilden kan däremot kännas som att vi har matchen, även fast vi går hem med en förlust eller lika. Vi är inget dåligt lag och vi har väldigt bra individer men vi lyckas inte riktigt få ihop det vissa matcher och det är därför vi ligger näst sist, avslutar Alice Egnér.

/Daniel Souza