År 2015 släppte Internationella olympiska kommittén (IOK) en rapport som väckte oro över de senaste trenderna inom ungdomsidrott. Uttalandet ifrågasatte giltigheten av traditionella talangutvecklingsmodeller inom ungdomsidrott, samtidigt som det hänvisade till problematiken med tidig specialisering, föräldrapress, coachstilar, mediesensationalism och synen på ungdomar som handelsvaror (Bergeron et al, 2015). Fortsättningsvis  rekommenderade IOK att ramverken för ungdomsutveckling inom idrott måste vara mer flexibla, med en kombination av både bästa träning och erfarenhet som stöds av kvalitetsuppdaterad forskning.

Sökandet efter den alkemiska processen för hur man identifierar och utvecklar professionella idrottare/spelare har beskrivits som den ”heliga gralen” för alla idrottsnationer (Weissenteiner, 2017). Miljöer inom fotboll som framgångsrikt utvecklar profesionella spelare kan avnjuta en ökad finansiell vinst och erkännande. (Henriksen, 2011). Detta sökandet har blivit mer intensiv sedan “Bernard -fallet” 2010, en uppföljning av Bosman -domen från 1995. EU -domstolen beslutade att fotbollsklubbar kan söka ersättning, om unga spelare de har tränat tecknade sitt första proffskontrakt med ett lag i ett annat EU -land.
Ungdomsfotboll kunde nu beskrivas som en ekonomisk aktivitet och därmed uppmuntra till utbildningen av unga ”talangfulla” spelare som en form av investering i humankapital (Hendrickx, 2010). Detta har utan tvekan påskyndat ett “talent arm race” och resulterat i en trend att importera och reproducera talangutvecklingsmodeller från “framgångsrika” nationer eller klubbar, samtidigt som det delvis gav kontexten för att ytterligare legitimera och motivera den genomgripande användningen av det som har blivit allmänt känt som ’The Standard Model of Talent Development’ (SMTD).

SMTD (Bailey & Collins, 2013) delar gemensamma egenskaper som nu är centrala principer för talangvecklingsprogram runt om i världen (Güllich, 2014; Rongen et al., 2018). Till exempel, basera identifiering på tidig förmåga eller fysiologiska och/eller antropometriska mätningar; samt uteslutande av spelare från systemet när de går från en nivå (åldersgrupp) till en annan (Bjørndal et al., 2017). Denna pyramid-liknande struktur som är beroende av en stark samordnad central stryrning, saknar både empirisk och konceptuell validitet. (Bjørndal et al., 2017).

Trots dessa insikter är strukturerade spelarutvecklingsmodeller världen runt relativt homogena och vanliga, med många klubbar och organisationer som satsar stort på professionalisering av identifiering och utveckling av talanger (Ford et al., 2012, Williams et al., 2020). Forskning av Ford och kollegor (2020) i 29 av de bäst rankade professionella fotbollsklubbarna från hela världen belyste en relativt hög årlig omsättning av spelare, cirka 29%, genom alla åldersgrupper. Detta visade en pågående svårighet att identifiera unga spelare och behålla dem i systemet, samtidigt som de avslöjade systemens medföljande svårigheter att hantera variationer i prestation och utveckling som är naturligt förekommande aspekter av livet och lärandet inom sport (Adolph, 2019; Balagué et al. , 2017; Button et al., 2020;). Många modeller baserade på denna ‘pyramidform’ misslyckas med att ta hänsyn till komplexiteten och det icke linjära i mänsklig utveckling (Vaughan et al., 2019; Bailey & Collins, 2013), vilket i grunden belyser medföljande problem relaterade till framtida förutsägelser (Finnegan, 2020).

Forskning har belyst dessa medfödda problem relaterade till det förutsägande värdet av framtida prestation genom tidig identifiering (Williams & Reilly, 2000; Bailey & Collins, 2013; Koz, Fraser-Thomas och Baker, 2012). Exempelvis visade studier i Sverige (Lund & Söderström, 2017) och Nederländerna (Bergkamp et al., 2021) hur tränarnas och scouternas talangidentifiering stöds av ett ”intuitivt” tillvägagångssätt (det som känns rätt!). Men det som känns rätt påverkas starkt av deras erfarenhet av tidigare identifieringar, personliga tolkningar av vad elitfotboll innebär och den tränarkultur som de befinner sig i. Dessutom menades att scouter var medvetna om att tidiga prestationsindikatorer ofta är dåliga förutsägare för framtida prestanda.

Dessa subjektiva metoder har kritiserats på grund av det gynnar valet av spelare födda tidigare under (ålderskategori år) (Glamser & Vincent 2004; Helsen et al., 2005), ett fenomen som har kallats Relative Age Effect (RAE). I ungdomsfotboll har det visats hur RAE är mer uttalat i urval för akademin än inom ’grassroots footboll’ (Jackson & Comber, 2020). Förekomsten av RAE inom spelarsutvecklingssystem har förklarats av flera faktorer, såsom mognad, födelsedatum, miljöfaktorer, socioekonomisk klass (Teolda da Costa et al., 2010). Mognadsskillnaderna mellan individer har varit den vanligaste hypotesen. Till exempel, inom ett års åldersspann bland ungdomsfotboll kommer det att finnas en matchning av kronologiska åldrar men inte nödvändigtvis biologiska åldrar (Finnegan, 2020). Kronologiska och biologiska åldrar utvecklas sällan samtidigt i samma takt, vilket antyder att variationen sannolikt kommer att vara större än 12-månader i en åldersgrupp (Vaeyens et al., 2008; Helsen et al., 2005). Eftersom tidigare mognad kan påverka utvecklingen av flera antropometriska och fysiologiska variabler som påverkar valet av “äldre” spelare (Finnegan, 2020), finns det medföljande problem med ramar där varje steg är associerat med en kronologisk ålder. Det har hävdats att barn/ungdomar som missgynnas av födelsedatum eller fysisk mognad kunde blivit lika skickliga senioridrottare om de fick likvärdiga utvecklingsmöjligheter (Doyle & Bottomley, 2018). Trots påståenden från vissa styrande organ, så jämnar RAE inte ut sig i slutändan och ledande europeiska fotbollsklubbar fortsätter att rekrytera fler och fler tidigt födda spelare (Carling et al., 2009; Doyle & Bottomley, 2018).

Dessutom, en avgörande betydelse är hur ofta dessa modeller legitimeras och motiveras genom en ’copy & paste’ talangutvecklingsmall importerade från “framgångsrika” nationer eller klubbar. North och kollegor (2015) varnade i sin UEFA -studie, som undersökte utveckling av spelare och coachning i ungdomsfotboll i sju europeiska länder, mot den okritiska tillämpningen av idéer från andra framgångsrika länder och klubbar. Här hävdades att ett tillvägagångssätt som fungerar i ett sociokulturellt sammanhang kan vara distraherande eller till och med skadligt i ett annat.

Det finns tydlig anledning att tvivla på om dessa modeller av talangutveckling (SMTD) och organisation i många elitidrottsstrukturer har tillräcklig vetenskaplig validitet. Det finns ännu mer anledning att ifrågasätta med det okritiska ”copy and paste” av bästa praxis från framgångsrika länder eller klubbar. Även kravet på kontakttid (Finnegan, 2020), där styrande organ använder jämförelser med andra nationer angående antalet timmar som spenderas i träningar ledda av coacher, är ett mycket begränsat perspektiv av utvecklingen när vi överväger komplexiteten i utvecklingen av talanger inom sport (Güllich, 2014; Suppiah et al., 2015; Vaughan et al., 2019). Dessa meddelanden, som förmodligen är förknippade med den falskt främjade uppfattningen om 10 000 -timmarsregeln, kan på något sätt förklara varför många klubbar, föräldrar och tränare har köpt in sig på den onödiga generalisering som utveckling av expertis har att göra med ackumulerad volym av träning. (Seifert et al. 2019). Det är faktiskt ”illusionen av vetenskaplig trovärdighet och validitet” (skapad av idrottspolitiska beslutsfattare) som ger vissa tvivelaktiga idéer en viss auktoritet inom talangutvecklingsmiljö (Bailey & Collins, 2013, Bjørndal et al., 2017).

För att bättre förstå utveckling i och genom idrott spelar kultur och kontext en stor roll (Araújo et al., 2010; Vaughan et al., 2021; O’Sullivan et al., 2021). Kanske det är dags att undersöka ett sätt att förstå de olika kontextuella komplexiteterna i kulturer, samhällen och situationer för att stödja ett bredare perspektiv på utveckling av spelare/idrottare.

Förslag på hur vi går vidare: Skriv din egen historia?
Idrottsutvecklingsmiljöer, inom ett specifikt land eller en viss klubb, är inte en tomt blad utan socialt, historiskt och kulturellt inflytande (O ’Sullivan et al., 2021; Vaughan et al., 2021). Snarare påverkar sociala och kulturella faktorer kontinuerligt en spelares/idrottares utvecklingsresa. Araujos (2010) arbete med brasiliansk fotboll belyste hur olika typer av tidig specialisering kan existera i olika kulturella sammanhang. I motsats till traditionell praxis från andra sammanhang (t.ex. tidig upprepning av rörelseövningar i strukturerade coach-centrerad träning) utvecklades ett bredare utbud av tidig specialisering, med lite formell coachning, där spelare från tidig ålder specialiserade sig på olika ”bollaktiviteter ‟ (pelada, strandfotboll osv) , som har en direkt överensstämmelse med organiserad fotboll (Côté et al., 2007).

De typer av övningsdesign som utformas, individer som identifieras som talangfulla och karaktärsdrag som utmärker en bra coach, formas kontinuerligt av sociokulturella faktorer (Redelius, 2013; O ’Sullivan et al., 2021). Denna idé belyser i vilken utsträckning lärande och utveckling är inbäddade i ett större sociokulturellt sammanhang. Dessa specifika unika, sociala, kulturella och historiska faktorer inbjuder till potential för många möjliga komplexa, oförutsägbara och illa definierade utmaningar. (Bjørndal et al., 2019; Vaughan et al., 2019). Det kan därför föreslås att spelarutvecklingskontext (klubb, träning, tävling) kan inte ensam redogöra för sina invånares beteende (Rothwell et al., 2020). Om det var det, kunde vi faktiskt bara ”copy & paste” en lånad mall!!!

Inom idrott, liksom andra prestandamiljöer, betyder sammanhang allt. Vi måste skriva vår egen historia! Det som är möjligt i Barcelona eller Amsterdam kanske inte är möjligt eller behövs i Stockholm, Peking eller Dublin. Implikationen är att det inte finns någon ”copy & paste” -mall, spelarutvecklingsmodeller bör utvecklas i interaktion med det specifika sociokulturella sammanhang där individer är inbäddade (Vaughan et al., 2019; O ‘Sullivan et al., 2021). Eftersom det också är uppskattat att inlärning är en icke linjär process-vilket innebär att coachningsmetoder inom idrott ska vara tillmötesgående-är det rimligt att föreslå att idrottsutvecklingsstrukturer och modeller också ska ta hänsyn till denna icke linjärhet.  (Sullivan et al 2021).  

Som specifika unika, sociala, kulturella och historiska faktorer, bjuda in potentialen för en myriad av möjliga komplexa, oförutsägbara och illa definierade utmaningar, måste vi hitta sätt att lyfta fram och utnyttja dessa faktorer (O’Sullivan et al., 2021; Vaughan et al., 2019). Styrande organisationer och klubbar bör utmana sig själva att anta strategier för att vägleda pålitliga sätt att bedriva forskning och utforma praktiska tillämpningar för att stödja utvecklingen av flexibla ramar inom sin egen ekologi, specifikt för deras sociokulturella sammanhang.

Skriven av: Mark O’Sullivan, Ansvarig för fotboll och föreläsare på Norges idrottshögskolan

Referenser:
Adolph, K. E. (2019). An Ecological Approach to Learning in ( Not and ) Development. Human Development, 63, 180–201. https://doi.org/10.1159/000503823

Araújo, D., Fonseca, C., Davids, K., Garganta, J., Volossovitch, A., Brandão, R., & Krebd, R. (2010). The role of ecological constraints on expertise development.

Bailey, R., & Collins, D. (2013). The standard model of talent development and its discontents. Kinesiology Review, 2(4), 248–259.

Balagué, N., Torrents, C., Hristovski, R., & Kelso, J. A. S. (2017). Sport Science Integration. An evolutionary synthesis. European Journal of Sport Science, 17:1(August), 51–62.

Bergeron, M., Mountjoy, M., Armstrong, N., Chia, M., Cȏté, J., Emery, C., Faigenbaum, A., Hall, G., Kriemler, S., Léglise, M., Malina, R., Pensgaard, A.M., Sanchez, A., Soligard, T., Sundgot-Borgen, J., Mechelen, W.V., Weissensteiner, J., & Engebretsen, L. (2015). International Olympic Committee consensus statement on youth athletic development. British Journal of Sports Medicine, 49, 843 – 851.

Bergkamp, T.L., Frencken, W., Niessen, A., Meijer, R., & Hartigh, R.J. (2021). How Soccer Scouts Identify Talented Players. European journal of sport science, 1-39 .

Bjørndal, C., Ronglan, L.T., & Andersen, S.S. (2016). Talent development as an ecology of games: a case study of Norwegian handball. Sport, Education and Society, 22, 864 – 877.

Bjørndal, C., & Ronglan, L.T. (2019). Engaging with uncertainty in athlete development – orchestrating talent development through incremental leadership. Sport, Education and Society, 26, 104 – 116.

Button, C., Seifert, L., Chow, J.-Y., Araújo, D., & Davids, K. (2020). Dynamics of Skill Acquisition: An Ecological Dynamics rationale (2nd ed.). Champaign, Ill: Human Kinetics.

Carling, C., Gall, F.L., Reilly, T., & Williams, A. (2009). Do anthropometric and fitness characteristics vary according to birth date distribution in elite youth academy soccer players? Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports, 19.

Côté, J., Baker, J., & Abernethy, B. (2007). Practice and play in the development of sport expertise. In G. Tenenbaum & R. Eklund (Eds.), Handbook of sport psychology (3rd ed., pp. 184–202). Hoboken, NJ: Wiley.

Doyle JR, Bottomley PA (2018) Relative age effect in elite soccer: More early-born players, but no better valued, and no paragon clubs or countries. PLoS ONE 13(2): e0192209. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0192209

Finnegan, L. (2020). ‘The talent is out there’ Talent development in Irish football: an examination of organizational structure and practice

Ford, P., Bordonau, J.L., Bonanno, D., Tavares, J., Groenendijk, C., Fink, C., Gualtieri, D., Gregson, W., Varley, M., Weston, M., Lolli, L., Platt, D., & Salvo, V.D. (2020). A survey of talent identification and development processes in the youth academies of professional soccer clubs from around the world. Journal of Sports Sciences, 38, 1269 – 1278.

Ford, P., Carling, C., Garces, M., Marques, M., Miguel, C., Farrant, A., Stenling, A., Moreno, J., Gall, F.L., Holmström, S., Salmela, J., & Williams, M.A. (2012). The developmental activities of elite soccer players aged under-16 years from Brazil, England, France, Ghana, Mexico, Portugal and Sweden. Journal of Sports Sciences, 30, 1653 – 1663.

Glamser, F., & Vincent, J. (2004). The relative age effect among elite American youth soccer players. Journal of Sport Behaviour, 27(1), 31–38.

Güllich A. (2014). Selection, de-selection and progression in German football talent promotion. European journal of sport science, 14(6), 530–537. 

Helsen, W. F., Van Winckel, J., & Williams, A. M. (2005). The relative age effect in youth soccer across Europe. Journal of Sports Science, 23, 629–636.

Hendrickx, F. (2010). The Bernard-Case and Training Compensation in Professional Football. European Labour Law Journal, 1, 380 – 397.

Henriksen K (2010). The ecology of talent development in sport: a multiple case study of successful athletic talent development environments in Scandinavia. PhD Thesis, Syddansk Universitet. Det Sundhedsvidenskabelige Fakultet.

Jackson, R., & Comber, G. (2020). Hill on a mountaintop: A longitudinal and cross-sectional analysis of the relative age effect in competitive youth football. Journal of Sports Sciences, 38, 1352 – 1358.

Koz, D., Fraser-Thomas, J., & Baker, J. (2012). Accuracy of professional sports drafts in predicting career potential. Scandavian Journal of Medicine and Science in Sports, 22, 64-69. doi: 10.1111/j.

North, J., Lara-Bercial, S., Morgan, G., & Rongen, F. (2015). The identification of good practice principles to inform player development and coaching in European youth football. Report commissioned by UEFA’s Research Grant Programme 2013-2014.

O’Sullivan, M., Vaughan, J., Rumbold, J. L., & Davids, K. (2021). The learning in development research framework for sports organizations. Sport, Education and Society, DOI: 10.1080/13573322.2021.1966618

Redelius, K. (2013) Att vilja och kunna fortsätta – Om idrottens utformning och tillgänglighet (s. 19-40), i Spela vidare: en antologi om vad som får unga att fortsätta idrotta, Stockholm: Centrum för idrottsforskning.

Rongen, F., McKenna, J., Cobley, S., & Till, K. (2018). Are youth sport talent identification and development systems necessary and healthy? Sports Medicine – Open, 4.

Rothwell, M., Stone, J., & Davids, K. (2020). Investigating the athlete-environment relationship in a form of life: an ethnographic study. Sport Education and Society. Advance online publication.

Soderstrom, N., & Bjork, R.. (2015). Learning Versus Performance: An Integrative Review. Perspectives on psychological science : a journal of the Association for Psychological Science. 10. 176-199. 10.1177/1745691615569000.

Sullivan, M.O., Woods, C., Vaughan, J., & Davids, K. (2021). Towards a contemporary player learning in development framework for sports practitioners. International Journal of Sports Science & Coaching, 174795412110023.

Suppiah, H. T., Low, C. Y., & Chia, M. (2015). Detecting and developing youth athlete potential: different strokes for different folks are warranted. British Journal of Sports Medicine, 49(13), 878–882.

Teolda da Costa, I., Garganta, J., Greco, P.J., Mesquita, I., & Seabra, A. (2010). Influence of relative age effects and quality of tactical behaviour in the performance of youth soccer players. International Journal of Performance Analysis of Sport, 10, 82-97. doi: 10.1080/24748668.2010.11868504

Vaeyens, R., Lenoir, M., Williams, A. & Phillippaerts, R. (2008). Talent identification and development programmes in sports. Sports Medicine, 38, 703-714. doi: 10.2165/00007256- 200838090-00001

Vaughan, J., Mallett, C. J., Davids, K., Potrac, P., & López-felip, M. A. (2019). Developing Creativity to Enhance Human Potential in Sport: A Wicked Transdisciplinary Challenge. Frontiers in Psychology, 10(September), 116. https://doi.org/10.3389/fpsyg.2019.02090

Vaughan, J., Mallett, C. J., Potrac, P., López-Felip, M. A., & Davids, K.  (2021). Football, Culture, Skill Development and Sport Coaching: Extending Ecological Approaches in Athlete Development using the Skilled Intentionality Framework. Frontiers in Psychology.

Weissenteiner, J.R. (2017). How contemporary international perspectives have consolidated a best-practice approach for identifying and developing sporting talent. In J. Baker, S. Cobley, J. Schorer, & N. Wattie (Eds.), Routledge Handbook of Talent Identification and Development in Sport (pp. 101-112). Abingdon: Routledge.

Williams, A., Ford, P., & Drust, B. (2020). Talent identification and development in soccer since the millennium. Journal of Sports Sciences, 38, 1199 – 1210.

Williams, A. M., & Reilly, T. (2000). Talent identification and development in soccer. Journal of Sports Sciences, 18(9), 657–667. http://doi.org/10.1080/02640410050120041

Woods, C.T., McKeown, I., O’Sullivan, M., Roberston, S., & Davids, K.  (2020)Theory to Practice: Performance Preparation Models in Contemporary High-Level Sport Guided by an Ecological Dynamics Framework. Sports Med – Open 6, 36.